Med våra typiska dagsetapper på 80 mil, blir det flera dagars körning, men det fungerar bra. Naturligtvis bidrar de fina, breda, raka och tomma motorvägarna genom Frankrike och Spanien till detta. Det är knappt att man känner av de många kilometrarna, men så fick ju också Marilyn nästan redan från början smeknamnet ”Motorvägsmonstret”. Det är bara när man rundar städerna som det gäller att se upp, för där är det inte så noga om man kör om på höger eller vänster sida. Rent generellt flyter det dock på bra så länge man tydligt visar åt vilket håll man är på väg – och det inte bara med blinkers.

Till franska atlantkusten körde vi med ett enda stopp, men sedan gjorde vi en dags paus. Efter ytterligare ett tag tillbringade vi en dag i Santander, och sedan löpte det på så bra att vi körde ända till Óbidos-lagunen vid den portugisiska atlantkusten – ganska exakt i mitten av Portugal. Därifrån styrde vi kosan norrut mot Nordspanien och sedan blev det, som avslutning och på flykt från hettan i Normandie, några avkopplande sommarsoliga dagar vid franska atlantkusten. Och helt plötsligt hade de tre veckorna gått!

Samanlagt körde vi 535 mil och den rena körtiden var cirka 72 timmar, och vi tycker att vi hade fått en bra blandning av roadtrip och avkoppling. Trots att vi ofta har för vana att köra vidare, har vi på några ställen stannat hela två dagar och slagit oss till ro ;). Med tre veckor har detta fungerat, men ännu bättre hade det förstås varit med fyra veckor för en sådan är resa.
Låt oss nu berätta om våra skönaste upplevelser och våra favoritplatser på denna verkligt omväxlande resa!

Santander

Efter en första strandsemesterdag i Capbreton i sydvästra Frankrike, kan vi verkligen rekommendera Santander i nordligaste Spanien som ett mellanstopp värt ett besök. En lättöverskådlig hamnstad med vacker sandstrand, promenadvägar, imponerande casino och en vacker stadskärna med härliga tapasbarer och bodegor – har vi hört. På något sätt hade vi lyckats komma dit en helgdag, och det kändes som om vi hade hela staden för oss själva. Men det har ju också sin tjusning …

Foz do Arelho / Óbidos-lagunen

Efter detta ger Bo och Marilyn upp och åker från det regniga Nordspanien raka spåret genom ett stort ”intet” genom Spanien och till solen – till portugisiska Foz do Arelho vid Óbidos-lagunen. Här finns det en stor ställplats direkt vid lagunen, som redan vid den här tiden på året är välbesökt. Vi förälskar oss direkt i denna plats på jorden och dess ”invånare”, och stannar tre nätter och lever äkta ”ställplatsliv”. På morgonen kommer fiskbilen och stannar vid varje hörn, och alla pratar glatt med varandra. Om några vänner skulle dyka upp, blir den stackars föraren högljutt dirigerad in på platsen. Men denne är van vid detta, pladdrar med utan att egentligen bry sig – och kör ytterligare någon meter. Alla är vansinnigt snälla och vänliga, och med en blandning av fyra språk förklarar vår granne vad vi absolut måste se.

Både på vägen hit och väl på plats, har vi upptäckt en stor skillnad gentemot Tyskland: Det är ännu fler ”tummen upp” för Marilyn, och hon väcker öppenhjärtlig beundran. De gamla campingrävarna ställer sig helt enkelt i grupp framför henne och diskuterar ”le grande campingcar” – eller vad det nu heter på det språk där vi för tillfället befinner oss. Alla tittar nyfiket på oss – fotgängare, byggarbetare, cafégäster – och överallt höjs tummarna.

För oss är det naturligtvis kitesurfingmöjligheterna som lockat. Vi har tur: Det är ännu inte högsäsong (då är det förbjudet vid en stor del av stranden), det finns gott om vatten i pölen och det är tillräckligt med vind! Ett verkligt Stranddeko-överraskningsägg med tre saker på en gång, och vi har två perfekta kitesurfingdagar. Tyvärr blir dessa de enda under våra tre veckor, men så kan det bli när man inte lyckas kombinera vind och resväg. Men det finns andra härliga upplevelser med anknytning till vatten. Redan vid vår första promenad upptäcker vi att Portugal är trägångvägarnas förlovade land. Vid varje strand finns härliga, träbelagda gångvägar med sittgrupper, bänkar och utsiktspunkter. Detta gillar vi verkligen!

Óbidos

Även orten som gett lagunen dess namn får ett besök – den medeltida staden Óbidos. Även om det välbevarade ursprunget ingår i marknadsföringen, och därigenom lockar till sig horder av turister, så lönar det sig verkligen att en morgon strosa genom gränderna. För den som inte drabbas av svindel, rekommenderar vi en promenad på den smala och oskyddade stadsmuren. Vi fortsätter längs de smala färgglada gatorna, shoppade souvenirer – och drar vidare.

São Pedro de Moel

Det övernattningsställe vi tyckte bäst om var i närheten av fyren i São Pedro de Moel. En enkel strandparkering på en klippa med 180 graders utblick över havet.

Till vänster en liten bukt med sandstrand, till höger utsikt över en närmast oändlig sandstrand. Här övergår den variationsrika klippkusten i lååånga stränder. Här kände vi oss verkligen hemma J.

Vi njuter fullständigt av utsikten. Marilyn får besök av en Porsche, och vi upplever en fantastisk solnedgång och sedan fullmåneljus med strålar från fyren.

Costa Nova do Prado

Detta är alltså den ort som vår ställplatsgranne i Óbidos skickade oss till. Dagen är fortfarande ung och vi gör bara ett kortare stopp för att strosa omkring lite, även om det finns gott om ställplatser här. Hela samhället är indränkt av färg, men inte på något oangenämt sätt utan snarare en typisk sydeuropeisk färgexplosion. Det typiskt portugisiska kaklet, små före detta fiskebodar som kärleksfullt fräschats upp, små fiskehamnar, fiskmarknader – allt sprakar av färg. Jag tror inte det finns någon kulör som vi inte har sett denna dag. Hit vill vi verkligen återvända!

Norrut längs kusten

Så drar vi åter norrut. På morgonen slår vi upp ögonen i Furadouro, och upptäcker att vi åter befinner oss på en liten fiskmarknad. Först har vi undrat varför det plötsligt kommit så många bilar, men så packas lådorna med fisk upp. Efter en seriös auktion säljs så fisken under färggranna parasoller som skyddar mot både sol och måsar.

Vi hittar ännu en enkel men fantastisk övernattningsplats med strålande solnedgång vid stranden i São Pedro da Maceda. Dessutom övernattar vi en gång under pinjeträd på en campingplats i den färgglatt utsmyckade lilla staden Viana do Castelo.

Generellt sett är Portugal ett perfekt husbilsland. Man har nästan inga problem att hitta en fin ställplats. De flesta är enkla parkeringsplatser där övernattandet tolereras, men som inte har någon service – och därför heller inte kostar något. Men vad behöver man egentligen? Det enda problemet är faktiskt att välja ut vilken plats som är den vackraste.

Med husbil är man dessutom, tack och lov, helt fri att stanna där man vill. Därför kom vi, som så ofta, några dagar snabbare fram än planerat, och redan efter åtta dagar var i nordligaste Portugal. Ibland verkade en inplanerad plats inte vara sååå perfekt som vi hade hoppats, ibland var det fortfarande tidigt på dagen och vi var på upptäckarhumör. Men som tur var, lockade norra Spanien med Galicien. Dessutom rättar vi oss alltid efter vädret, och kan till exempel inte sitta och vänta en gråmulen dag om vi vet att solen skiner 20 mil längre bort – den lockar helt enkelt för mycket. Och här är det förutspått gråväder de närmaste dagarna.

Galicien och Asturien

Och så landade vi på ön Illa de Arusa i Galicien. En verklig klenod. Och vi hade en fantastisk tur! Till vänster och till höger tornade de imponerande molnformationerna upp sig och bildade en fantastisk kuliss (det är de duktiga på!), och i mitten hade vi den mest fantastiska sommarhimmel. Detta lockade oss till en tur på StandUpPaddleboard längs de vita sandstränderna. En av våra skönaste upplevelser! Allra helst som vi varken hade planerat eller förväntat oss detta, men det är sådant som gör att vi älskar husbilsåkandet! Vi paddlar över glasklart blått vatten, räknar fiskar och ser några mini-rockor. Även om Frohmi nästan föll av brädan i ren förskräckelse.

Vädret förväntas inte bli bättre i Nordspanien. En ”kördag” tar oss längs kusten ett bra stycke i riktning mot Frankrike. Vi sover i närheten av Caravia i Asturien, och väder och landskap gör att det känns som om vi befinner oss i en blandning av Skottland, Bayern och tropikerna. Även detta är något vi älskar – att man får uppleva så otroligt många typer av landskap om man tillryggalägger en längre sträcka genom Europa.

Franska atlantkusten

OK, då är vi åter tillbaka i vårt älskade Frankrike, som ju var det ursprungliga skälet till att vi började planera denna resa. Visst är vi förälskade i detta fria, otvungna och vänliga Portugal, och kommer definitivt att återvända. Men man måste alltid tänka på alla de kilometrar som väntar en när man skall vända hemåt. Då verkar de 100 milen från franska atlantkusten hem till oss som ingenting…
Här var vi redan för 10 år sedan och här vill vi ännu en gång besöka några platser, framför allt den stora vandringsdynen ”Dune de Pilat”. Att vi attraheras av en sååå stor sandlåda, är väl självklart?

Vad vi verkligen kan rekommendera är Camping Panorama som ligger vid den nedre delen av dynen, borta från dagsturisterna, med utsikt över vattnet. Här tillbingar vi en Stranddeko-värdig bröllopsdag och kan inte se oss mätta på naturens skådespel. Vi vandrar längs hela dynen, som uppvisar förvånansvärda nivåskillnader. Barfota på den mjuka sanden (ohhh – träningsvärk) går vi till den läckra restaurangen med fantastisk havsutsikt, och njuter vi av att äta ute.

Efter lite panikångest att vår semester redan är slut efter upplevelserna i Portugal, konstatarar vi att det ju finns en ”semester i semestern” i Frankrike, så vi beslutar oss för att tillbringa några dagar här. I trakten av Bordeaux finns det gott om fina ställplatser under pinjeträden (Biscarrosse), vid stranden eller i närheten av havet (Hourtin-Port). Vi drar igång ett litet försök att kitesurfa, dock utan verkligt bra vind, och gör i stället några härliga SUP-turer på Lac Hourtin. Trots att detta inte är havet, gillar vi det verkligen!

Vi plundrar de populära, jääättestora varuhusen på vin och läckerheten, och har det riktigt härligt några dagar. Perfekt, efter så många kilometrar fyllda av upplevelser.

Termometern stiger obönhörligen, vilket försätter oss ”nordbor” i ett koma-artat tillstånd.

En dag med 36 grader räcker för oss, och vi påbörjar flykten hemåt. 75 luftkonditionerade mil är det till ett 25-gradigt Normandie. Inte så lång omväg på vägen. Bingo! Ändrade planer! Iväg!

Dieppe & Le Tréport

Efter 10 timmars resa landar vi på kvällen i Dieppe, och är överväldigade över att hitta en så vacker plats helt utan planering. Omvägen har verkligen lönat sig! Under helgen kommer finalen för en regatta att äga rum här, och hela hamnen är en enda festplats under uppbyggnad. Regattadeltagarnas båtar guppar glatt på vågorna, och piggar upp med sina flaggspel. Även i Normandie trivs vi väldigt bra, och bestämmer oss för att tillbringa de sista semesterdagarna i Le Tréport.

Här står vi på den högsta – upp till 110 m höga – kalkstensväggen i Europa. Oj!!! Härifrån går trappor ner till staden, och man har en unik utsikt uppifrån över husen. Man rör sig på mås-nivå, och här behöver man verkligen inte packa upp drönaren!

På väg tillbaka kan man använda gratis-bergbanan. En lyckad sista semesterutflykt!

Facit

Vi hoppas att vår lilla utflykt har fallit dig i smaken! För oss var det i alla fall en mycket, mycket omväxlande resa med mycket hav i tre olika länder. Totalt var vi elva nätter i Frankrike, åtta nätter i Portugal och tre nätter i Spanien – och förutom en natt var vi alltid i närheten av havet. Vi har hela tiden stött på trevliga människor, från hjälpsamma människor i snabbköpet som hjälpte oss när vi tvekade vid hyllan med portvin till fransoserna som på något sätt lyckades förklara för oss att de strax skulle resa vidare och att vi kunde få den stora platsen som de stod på – en fantastisk erfarenhet!

Var vi har trivts allra bäst, kan vi definitivt inte svara på. Överallt var det vackert och fint – men på olika sätt. Själva rutten kan vi rekommendera, då det nästan alltid finns en motorväg som löper längs havet. Detta betyder att man kommer snabbt fram, samtidigt som man kan göra avstickare utan att behöva ta stora omvägar. Motorvägarna tvärs genom Frankrike och Spanien erbjuder avslappnad körning och noll problem, men motorvägen längs Spaniens nordkust är desto kurvigare. Överallt finns det plats för att stanna till, för att titta eller för att…

Bos bekännelse efter denna resa: ”Hade jag inte varit gift med Frohmi, hade jag gift mig med Marilyn”.

Frohmis bekännelse: ”Reser man så många mil söderut, vill man gärna ha sol. För mystiska regnbilder åker jag hellre till Skottland”.

Om du vill ha ytterligare information om rutten, om vägavgifter eller om ställplatser, klickar du på länken nedan. Där finns alla fakta (tyvärr bara på tyska).
www.stranddeko.de

Frohmi, Bo & Marilyn